2008-07-15

Vår fjärde och sista dag i Siena. Efter frukost packade vi ihop, checkade ut och valde via navigatorn den vackraste vägen till Volterra. Vägen var sannerligen vacker. Landskapety var torrare med gula fält efter skörd än det gröna Chianti. En hel del olivträd odlas här samt solrosor i stora gula fält, men till synes ej så mycket vinrankor. Här produceras säkert solrosolja. Vissa kullar var så torra att det var mer beiga och på hål såg ut som sanddyner.

Vi passerade den vackert pittoreska staden Monterriggioni från 1300-talet. I Monterriggioni fikade vi varsin espresso stående i kaffebaren som är vanligt här i Italien. Vi avnjöt härlig glass under en promenad innanför stadens ringmurar. Centrumet i den gamla stenstaden var torget Piazza Roma med en äldre romansk kyrka. Läckrast är ändå Monterriggione på håll inringat av ringmuren i sten med dess torn.

Toscana är verkligen vackert och vi stannade spontant på ett par vackra platser längs den slingrande vägen bara för att titta, njuta och ta några bilder som påminnelse. Vi stannade vid ett enormt fält av solrosor med alla solrosor vända mot solen. Sedan stannade vi vid en vacker plats delvis skördad med gulbeige kuperat landskap med ett högt grönt berg i bakgrunden och vid ena sidan mot himlen en sorts allé av cypresser och ett litet hus där vi skulle kunna åldras. Bakom nästa kulle hade man nog sett profilen av San Gimignano.

Framkomna i Volterra började vi med att checka in på hotellet, Nazionale på via dei Marchesi 11. Men, det var lättare sagt än gjort. Det visade sig att det inte fanns någon reservation. Det fanns lediga rum, så det ordnade sig. Men, då visade det sig att rummen inte hade luftkonditionering. Helt uteslutet då det var stekhett ute. Dessutom var det vidrigt. Vi hade särskilt sagt till om att enbart rum med luftkonditionering var intressant när vi pratade med Ticket som vi köpte resan genom. Jonas tog kontakt med Ticket, men därifrån kunde vi förvånande nog inte få någon hjälp..! Vi valde att inte ta hotellrummet och begav oss på lunchjakt.

Vi hade precis missat lunchtiden. Restaurangerna i Volterra är stängda mellan tre och kanske sex. Det kan vara så i Italien och speciellt på mindre ställen. Vi åt smörgåsar bredvid hotellet vi skulle ha bott på. Okej - inget mer. Jonas hade prosciutto och i ost i, kanske Fontina. Jag valde en annan, schiacciata med tonfisk , majonäs och sallad. Okej som sagt.


Efter smörgåslunchen begav vi oss till turistinformationen i Volterra, där de inte pratade engelska. På knackig italienska lyckades vi i alla fall få tag i en katalog med bland annat hotell. Sluligen kunde vi äntligen checka in på, Hotel San Lino. Vårt hotell låg centralt i Volterra med en enkel trevlig innegård med pool och nära den ena antika stadsporten Porta San Francesco. Mycket bra!

Volterra är en gammal etruskisk stad från 300-talet f.Kr och var en av de tolv etruskiska stadsstaterna. Volterra är anlagt på en höjd, 550 meter över havet, med stadsmur - som så många andra av de städer etruskerna anlade. Det är en liten stad byggd i sten med drygt 20 000 invånare. Runt Volterra bryts alabaster - vilket användes redan på etruskernas tid till gravurnor men numera kan det mesta köpas i alabaster.


Vi åt middag på ristorante Etruria, Piazza dei Priori 6/8. Restaurangen hade både uteservering på torget och en jättemysig restaurang inne. Restaurangen har nog haft sina glansdagar. Väggarna, som var ljusa och fin stil pryddes av gamla fotografier föreställande bland annat  prins Charles på besök. Klart passande då även han haft sina glansdagar.

Antipasto
♦ Antipasti misti
♦ Carpaccio storine

Primi piatti
♦ Ravioli con salvia e burro
♦ Zuppa Volterana

Dolci
♦ Torta di limone

Vi tog in två antipasto att dela på.

Den ena antipaston bestod av ett stort fat med blandade läckerheter: crostinis - en med en ganska slät paprikaröra, en annan med någon sorts kycklingleverpastej, två sorters salami varav den ena vara finmalen som en medvurst, prosciutto en en supergod av något vi inte lyckades att identifiera. Ytterligare på fatet: inlagd grillad röd paprika i en hög, inlagd grillad aubergine, inlagd grillad zucchini av en liten zucchini skuren på längden. Zucchinin var jättefin i långa breda band med fina grillränder - den vill jag göra hemma. Slutligen på fatet stod tre sorters pecorino med olika lagringstid skurna i tjocka kantiga stavar nerstuckna i en liten skål fylld med honung. Pecorinon var inget vidare. Den sorten däremot som serverades till zucchinirisotton dagen innan var himmelsk god med mild fårsmak.

Den andra antipaston var en carpaccio av en vit eller snarare ljust ljusrosa fisk på en bädd av nedskuren ruccola med balsamvinägersirpap ringlad på och runt. Balsamvinägersirapen var söt och passade inte alls till. Med citron på blev det bättre. Carpaccio storione hette den. Det fanns ytterligare carpaccio som vi ej heller kunde reda ut vad den bestod av. Servitörens engelska var högst begränsad liksom min italienska. Det var carpaccio culatello - eventuellt på kött, carpaccio polipo - eventuellt på fisk, carpaccio marlin - eventuellt på fisk.

Carpaccio finns annars i många varianter, t.ex. på vildsvin. Vildsvin är vanligt i Volterra.

Som primo piatto blev det en pastarätt och en soppa. Pastarätten var ravioli med salvia och smält smör - en rätt vi verkligen kommit att tycka om. Raviolin var fylld med pecorino istället för ricotta samt återigen med spenat. Istället för en liten galsskål med lock och sked fylld med parmesan var det riven pecorino i. Det verkar vanligare med pecorino i Volterra till pasta.

Soppan vi valde var en tjock vegitarisk soppa serverad i skål med bruschetta i botten. Som namnet, zuppa volterana, antyder var det en soppa från Volterra. Soppan var mustig & god!! Ganska lik minestrone fast utan fläsk och pasta. Laga zuppa volterana efter video: del 1 och del 2. I bakgrunden skymtar kocken från Enoteca Del Duca utan Moretta.

Vi hade börjat fundera på efterrätt efter att sett flera torte stående på en vagn, varav en brunsvart av choklad. Tyvärr tog den slut. Vi valde den friskt citrongula som var en mjuk fluffig kaka med gul tjock kräm av likören limoncello i. Kakan var mycket god och något syrlig. Kakan och fatet den serverades på täcktes nästan av all florsocker. Det var lite som en tårtbit som hemma skulle kallas kaka. Här i Italien: torta.

För övrigt var servicen inget vidare utan servitörerna var rätt nonchalanta. Det händer emellanåt i Italien, men nästan aldrig hemma. Dessbättre brukar maten var betydligt bättre än servicen i Italien - ja riktigt bra!

♦♦♦

Typisk lokal mat i Volterra presenterad av Volterra Television.

♦♦♦

Etiketter: mat, Italien, Toscana, Siena, Volterra, restaurangbesök, italienskt, italiensk mat.

2008-07-14

Vår tredje dag i Siena. Jonas hade sett ut ett mål, Greve i Chianti, och via navigatorn valde vi den vackraste vägen.Lanskapet som bredde ut sig vid sidorna av vägen var svindlande vackert. Toscana består av kullar och daler, gröna och bördiga, cypresser i horisonten med sina smala karaktäristiska toppar. Vinodlingarna ger landskapet ett särskilt utseende med sina perfekta rader av vinrankor vilka blir som gröna ränder i mindre ytor för att kanske en bit bort vara oldade på tvärsen.

Vi åt lunch på Osteria di Fonterutoli. Vi var hungriga och stanna på första bästa ställe längs den vackra vägen. Vi satte oss ute och tänkte oss en enkel lunch. Omgivningen var mysig. Det var riktigt varmt ute och solen stekte så det gick inte att sitta i solen. Det var inte den soligaste servitrisen vi stött på direkt, särskilt inte när vi bad att få sitta under tygtaket i stället för i den stekande solen. Under tygtaket var det mysig varmt..

Primi piatti
♦ Spaghetti al Tonno e Finocchietto Selvatico  

Secondo piatto
♦ Parmigiana di Melanzane 

Vi åt en enkel lunch bestående av spaghetti med frästa söta körsbärstomater, tonfisk och smala strimlor av vild fänkål. Enkelt, men mycket gott. En pastarätt som jag senare under resan kom att längta efter när det var lunchdags. Den var så fräsch.

Vi delade på en varm aubeginerätt gratinerad med parmesan samt tomatsås i. Mild - god! Till maten drack vi mineralvatten, då vi skulle köra runt i Chianti.

Vid bordet bredvid tog några andra svenskar en rätt, secondo piatto, som såg lockande ut. Det var något slags kött i tunna skivor, eventuellt fläsk, serverat på en upphettad stor kolbit eller en stor het svart sten. Ungefär som sizzling plate - fast en rund klump av sten. Stenen/kolklumpen stod på en mindre träbricka, ca 3-4 cenitimeter tjock och 10 centimeter i diameter. Det såg läckert ut!


Intill osterian hade de en vinbar, enoteca, där vin och olja såldes. Vi tittade på deras viner. Det gick att prova viner över disk. Vi valde att prova fyra olika röda viner, ett gott strävt vin från Sicilien, två av deras och ytterligare ett Chianti. Det blev ju jag som provade mest. Jonas körde, så det vara bara att spotta ut - precis som på en riktig vinprovning. Det sicilianska vinet Zisola, av den var svarta druvan Nero d'Avola, var mycket gott. Ja alla fyra vinerna var goda. Vi köpte med oss Fonterutoli och Castello di Fonterutoli, två av vinerna. Det blir mysigt att korka upp senare, dricka och minnas vår mysiga, romantiska resa tillsammans.

Bredvid restaurangen hade de sina vinrankor. Det var första gången jag var så nära en vingård och vinrankor. De var ännu långt ifrån mogna men det fanns ändå stora härliga klasar av vindruvor. Druvorna var dock små. Vi provsmakade. De var inte goda, helt omogna och sura.

Vi åkte vidare mot Greve, huvudorten i Chianti, längs den vackra vägen och gjorde spontana stopp där vi kunde, njöt av utsikten och knäppte några bilder. Ett av sista stoppen längs vägen var med en helt fantastisk vy med en liten liten stad längts bort i horisonten. Vi åkte vidare och kom till slut till den lilla lilla staden som vi sett från utsiktsplatsen, Panzano. Det var en gammal och gammeldags liten by byggd i sten och på andra sidan stad med en slående utsikt över dalen. Byarna och städerna i Toscana byggs ofta på höjder. I Panzano kan vi tänka oss att hyra hus under en kommande semester. Den lilla byn har bara 2 500 invånare.

På promenaden genom Panzano fick vi syn på en riktig godsak i ett butiksfönster. som vi ej kunde motsstå. Vi gick in och köpte en bit av kakan och på stapplande italienska fick jag namnet nedskrivet på en lapp av mannen därinne. Sciacciatta Panzanese - en lokal specialitet. På parkeringen kunde vi inte hålla oss från att smaka. Den var himmelskt god. Jag fotade kakan för att kunna komma ihåg - för denna ska absolut bakas hemma. Ovanpå kakan som var sockrad och förmodligen gräddad med hyvlat smör ovanpå, inte helt olikt en fransk galette fast rektangulär, med lätt torkade vindruvor på samt bitar av valnöt. Russin kanske är  en tydligare beskrivning, men de var inte så torkade utan mer som ugnstorkade tomater fast vinduvor nedtryckta i kakan och sedan gräddad. Eventuellt med sultanrussin. Jättegod!

Vi vände tillbaka till Siena för att ta det lite lugnt på hotellet.

Vi åt middag på Antica Osteria da Divo, via Franciosa 29. Vårt andra besök på restaurangen, men vi var så nöjda efter gårdagens middag.

Primi piatti
♦ Risotto con zucchine saporite e fiori di zucca in forma di Pecorino Semistagionato
♦ Pici Senesi con battuto  di Agnello  e briciole  di pane  al rosmarino

Secondi piatti
♦ Fiorentina tradizionale cotta alla griglia servita con fagioli al fiasco

Dolce
♦ Piccola Croque en bouche al cioccolato su salsa di fragole

Vi hade noterat att de hade biff Fiorrentina på menyn - en typisk rätt från Florens. Vi hade bestämt att någon gång prova biff Fiorentina, trots den till synes oansenliga kryddningen. Men något särskilt måste de ju vara, men vad? På menyerna står biff Fiorentina och då med pris per hekto. Vi mobilsurfade lite för att ta reda på hur man beställer den och hur mycket man bör beställa för att senare prata med receptionisten på hotellet. Tydligen tar man in en rejäl bit, annars kan man lika bra strunta i det och beställa något annat.

Eftersom vi bestämt att äta Fiorentina stek var antipasto uteslutet. Vi har svårt att välja bort primo piatto - pastan. Jag valde risotton med zucchini och zucchiniblommor serverad ur en stor urgröpt pecorino. Ja lika stor som en parmesan. Pecorinon var delad i två delar, ett smalare lock och en högre serveringsdel. Vi hade sätt rätten serverade kvällen innan och blivit ordentligt sugna och imponerade av det kreativia serveringssättet. När risotton serverats i djup tallrik gröptes mer pecorino ur osten med sked och blev garnityr till risotton. Risotton var krämig och en av de godaste risotto jag ätit. Den krämigaste hittills. Jonas åt handrullad tjock spaghetti, pici, med någon slags ragu(bolognese) av lamm smaksatt med rosmarin.

Som huvudrätt, secondo piatto, valde vi Fiorentina stek, en klassisk toscansk rätt från Florens. Pris brukar anges per hekto, ca 4-5 euro/hekto. För oss blev det ett kilo kött med benet räknat. Det är en t-bensstek från den stora vita oxen som betar på särskilda gräsmarker i Val di Chiana, nära Arezzo - Chianina nötkött. Hela den färdiga steken kom in med vagn till bordet där den skars upp i en bit filé var och en bit kontrafilé var. Jag blev serverad först och därefter Jonas som naturligtvis fick hela det stora t-benet. Köttet var saftigt, mört och något blodigt och mycket gott. Med något blodigt bör betänkas att jag i det närmaste vill ha köttet levande. Vita bönor i olivolja serverades på ett fat bredvid samt en enkel grönsallad ihopblandad vid bordet med olivolja och balsamvinäger.

Till middagen drack vi ett gott rött vin. Kanske var det Chianti Classico.

Innan efterrätten, dolce, blev vi bjudna på en miniefterrätt. Det var en sorts rödskimrande jelly ppå blodapelsin. Syrlig och helt underbar! Efterrätten satte inte något minnsesspår. Till den sedvanliga espresson serverades återigen en liten assiett med minikaffebröd. Det är verklkigen läckert med de små minikakorna och pajbit i miniformat, verkligen minimini.

Återigen en underbar middag!

 

Etiketter: mat, Italien, Toscana, Chianti, Panzano, Siena, schiacciata panzanese, restaurangbesök, italienskt, italiensk mat.

Sardellaiolo - aioli med sälta av sardeller.

God aioli att doppa grönsaker i eller att använda som en tjock dressing. Nästintill samma ingredienser som i sardelldressingen. Sardellaiolin kom till av misstag när jag skulle göra sardelldressingen och saknade min magic bullet. Jag mosade sardellerna och hackade vitlöken för att sedan blanda till dressingen för hand med en liten tesked. Allra sist rörde jag i lite olja i taget och då blev det tjock direkt - som aioli. Jag smakade av med citron. Trots att jag fortsatte tillsätta olivolja förblev den tjock - men mycket god. Ibland föds nya saker ur misstag.

Tänk bara på att alla ingredienser är rumstempererade så kommer det gå bra.

Jag tror hemgjorde friterade pommes frites skulle vara farligt gott att doppa i sardellaioli.

Ingredienser
3 sardeller
1 st äggula
1 tsk dijonsenap
1 st vitlöksklyfta
 några droppar färsk citron
ca 0,5 dl olivolja eller mer
salt & peppar

Beskrivning
Mosa sardellerna med gaffel. Finhacka vitlöksklyftan. Blanda vitlökshacket, sardellmoset med äggula och dijonsenap. Rör i lite olivolja i taget med tesked. Smaka sardellaiolin av med några droppar citron, salt och svartpeppar.


Etiketter: mat, recept, aioli, sardellaioli, sardeller, sardelldipp, dipp, sås.

2008-07-13

Vår andra dag i Siena. Vi åt frukost på hotellet. Härligt att få caffe latte på en hotellfrukost. Det var mycket frukt på frukostbuffén, färsk ananas, vattenmelon, galiamelon, färsk persika samt banan, äpple. Även här serverades torta på morgonen, eller kaka som det heter i Sverige. Den ena var körsbärskaka och så fort jag läser körsbär blir jag sugen. Men, men den var faktikst inte god - det var en hård körsbärsmarmelad i. Jonas provade aprikos eller persikokakan, en sorts fruktig sockerkaka.

Mitt emot hoteller låg en gård och vi vaknade under senare delen av natten av deras tupp som gol. Det var ett mysigt, lantligt stenhus och på höjden växte vinrankor. Utanför hotellet växte enorma buskar av lavendel. Jag har aldrig sett sådana stora lavendelbuskar, inte ens i närheten. Det var otroligt vackra och väldoftande.

Efter frukost begav vi oss upp till centrala Siena som ligger på en höjd, ett berg. Det är en gammal bergsstad med mur byggd med i princip alla hus i Sienafärg, en terracotta röd färg. Till och med de nya områdena runt gamla Siena är sienafärgade. Vackert! Jag tror Siena är den vackraste staden vi besökt. Den känns gammal och romantisk - välbevarad och ej turistisk. En anledning till att Siena är så välbevarat är tydligen att Siena drabbades av pesten vilket satte stopp för deras blomstrande tid. Därefter fanns varken pengar eller männsikor för att bygga nya hus. Så det är välbevarat. Siena är nu en liten stad med cirka 50 000 invånare.

Vi besökte Sienas vackra katedral som är belägen på stadens högsta höjd och syns långt bort. Egentligen skulle katedralen varit mycket mycket större och blivit Italiens största katedral. Den nuvarande katedralen skulle bara utgöra tvärskeppet i den planerade gigantiska kyrkan. Katedralen är bra pampig att se som den är nu. Vackert tvärrandiga pelare inuti katedralen av marmor i svart och vitt gör den extra effektfullt. Den har härliga spetsiga former - jag gillar den gotiska stilen - men är samtidigt ljus. Biblioteket i katedralen var fantastiskt vackert med dess golv i arabisk stil och dess målade tak.

Vi åt lunch inne i Siena. Först fanns det inte plats inne, men så började det regna och bli lite kyligt. Efter vi beställt fanns det plats inne och vi flyttade in.

Antipasto
♦ Misti ...

Primi piatti
♦ Ravioli con salvia e burro
♦ Spaghetti al pesto

Dolce
♦ Panna cotta al bosco

Antipaston bestod av misti någonting vilket var blandade charkuterier: två sorters salami, prosciutto samt lätt rostat vitt bröd med olivolja och torkade örter.

Ravioli fylld med ricotta och spenat serverad med salviablad och smält smör verkar vanlig i regionen Toscana, då rätten ofta förekommer på menyerna vi sett. Det är en mild och mycket god rätt, som vi med säkerhet kommer prova att laga hemma - så då blir det till att damma av pastamaskinen. Återigen valde jag den rätten. Den andra primo piatto var spaghetti med pesto.

Sötsugen som jag var och alltid redo för pudding blev det dolce: panna cotta med bosco, skogsbärssås silad utan bär serverad ovanpå panna cottan som var serverad i ett glass, typ glassglas stående på en assiett. Ingen vanilj i  - i alla fall ingen äkta och fastare i konsistensen än min. God, men väldigt söt bärsås. Panna cotta är vanligt och ofta serverad med en sås (ofta silad) av blandade bär, skogsbär. Hittills har det aldrig varit vanilj i panna cottan.

Siena är främst känt för Palio, en hästkapplöpning som hålls två gånger per år på det halvmåneformade torget Piazza del Campo, mitt i staden. Då tävlar de olika contradi mot varandra. Så efter lunch begav vi oss till Piazza del Campo. Meningen var att vi skulle klättra upp i Palazzo Pubblicos höga torn och njuta av utsikten. Men det var så kvavt där vi skulle gå, så  - nej det gick tyvärr inte. Jag vågade inte. Jonas förstod. Vi fick nöja oss med att avnjuta det vackra torget och stämningen på ett av kaférna på torget.

Vi strosade runt i staden. I en av affärerna provsmakade vi Panforte i 4 olika smaksättningar. Panforte kan vara smaksatt på lite olika sätt, där smaksatt med kanel, mörk choklad, torkad aprikos med mera. Mycket goda allihop. Det var den gamla farbrons son som bakade dem, berättade han stolt. Vi köpte med oss en bit med kanel(canello) Hållbarheten på panforte är otroliga 3-4 månader. Men så är panforte hårt kryddad. Panforte betyder starkt bröd. Dess ursprungliga namn panpepato, pepparbröd, då det är ett bröd med stark peppar i. Svartpeppar? Det sägs att Panforte ska innehålla 17 ingredienser, det vill säga lika många indredienser som antalet contradi inom Sienas stadsmur. Panforte smakar som pepparkaka, kanske mjuk pepparkaka eller pepparkaksdeg men med en distinkt pepparsmak. Faktiskt riktigt stark pepparsmak. Jättegod i små portioner och ett absolut måste till glöggen i år. Panforte är en specialitet med gamla anor från Siena - och det kan inte passa bättre än att köpa den just i Siena.

Vi kollade upp en restaurang vi sett tips om i boken Topp tio Toscana. Eftersom det var söndag var en del restauranger stängda. Vi gick förbi och tittade på en som såg mycket trevlig ut. Efter en titt på deras meny var valet givet. Dessutom såg det mysigt ut därinne. Det var stängt, men vi knackade på och Jonas lyckades boka bord. Ett val som senare visade sig vara helt rätt.

På hotellet tog sedan det lugnt och drack vår dagliga skvätt Sambuca.

Vi åt middag på Antica Osteria da Divo, via Franciosa 29. Matsalen låg en halvtrappa ner med väggar i sten, högt i tak och medelstidsstämning. Den ena väggen är tydligen en del av den andra ringmuren runt staden. Det var otroligt mysigt och romantiskt.

Primi piatti
♦ Ravioli di melanzane al profumo di origano con pomodoro concassè, pesto toscano e pinoli tostati
♦ Crespella di branzino e dragoncello su bisquet di crostacci e julienne di verdura

Secondi piatti
♦ Medaglione di Tonno ai semi di papavero, chips di patate e salsa di capperi
♦ Filetto di Rombo al Rosmarino e chips di patate

Dolce
♦ Cannolo ai pistacchi con crema chantilly e frutti di bosco freschi

Den hitintills mysigaste och mest romantiska restaurangen. Vi satt i en hörna där det kändes avskilt och mysigt. Det bjöds på Pro Secco, vilket verkar vanligt här samt en liten aptitretare. Aptitretaren bestod av en liten fyrkant väl genomstekt tonfisk toppad med en vit klick som smakade majonäs samt 1-2 kapris, serverad på en krokad sked. Delikat! Roliga skedar! De kunde sättas fast i assietten.

Vi hoppade över antipaston och gick direkt in på pastan(primi piatti). Jag valde en ravioli med aubergine med sås av tomatfiléer och rostade pinjenötter. Jonas valde en annan pasta, crepelle. Det var en vikt pastasort ungefär som en ihopvikt crêpes med fisk i och toppad med någon slags finriven rå morot.

Huvudrätten bestod av grillade tonfiskmedaljoner med tagliatelle av morötter och zucchini samt runtom friterad änglahårspotatis. Den friterade potatisen var verkligen tunn och härligt krispig. Den andra huvudrätten bestod av piggvarfilé med skinnet kvar toppad med extremt tunna skivor av potatis. Troligtvis tillagad i ugnen - ingen grillsmak. Contorni som ingick var friterade våfflade potatisskivor samt en skållad körsbärstomat med skinnet kvar som en liten capé med vid kvisten.

Till maten drack i ett gott vitt vin.

Som efterrätt blev det cannoli med Chantillyfyllning och färska bär runtom, bland annat ett enda hallon (som jag råkade äta upp), jordgubbe. Gott! Vi delade och fick varsin cannolo. Cannoli är ett sicilianskt bakverk, ett hårt rör av stekt deg, som brukar fyllas med godsaker för dessert, t.ex smaksatt ricottaost. Cannolo betyder lilla röret. Chantillykräm är vispad grädde smaksatt med vanilj.

Dessförinnan fick vi en liten rund chokladkaka, chokladfondant. Inte min grej, men gott. Jonas är den som är mest förtjust i chokladgrejer.

Till espresson fick vi en assiett med flera olika minikaffebröd. Sött och läckert. Därefter blev vi bjudna på Limoncello som var mycket mycket god. Inte alls som den vi har hemma - som jag köpte för flaskan. Dumt gjort.

Etiketter: mat, Italien, Toscana, Siena, restaurangbesök, panforte, Antica Osteria da Divo, italienskt, italiensk mat.

2008-07-12

♦♦♦

Vår sista dag i Florens. Nästa mål i den underbara regionen Toscana är den gamla staden Siena med etruskiskt ursprung med ett stopp i Vinci. Vi åt en ordentlig frukost på hotellet innan vi checkade ut. Eftersom vi skulle åka runt i Toscana hade vi innan hyrt bil för de dagarna av Eurocar, genom Ticket som bokade flyg, hotell och bil. Med karta och navigator begav vi oss iväg i det heta Florens för att hämta ut bilen. Det är inte alltid lätt att hitta i Florens eftersom en del av vägarna är dubbelnumrerade. Vi visste inte vilken som var gällande. På Europcar fick vi ut våran Fiat och med hjälp av navigatorn tog vi oss till Vinci längs autostrada och små kringelkroksvägar. Det var 36 grader varmt ute.

Vinci är den lilla byn där Leonardo da Vinci föddes precis utanför. Hans födelsehus är bevarat fast utan möbler. Det var ett enkelt stenhus med en orolig utsikt och vägen dit var kantad av olivträd. Olivträden bar redan frukt, men den var inte mogen. Vi smakade och oliverna var träiga än. Mycket vacker omgivning.

I byn Vinci har de byggt maskiner efter hans fantastiskt utförliga ritningar. Vi var inne och tittade och fascinerades. Verkligen jättekul att de byggt efter hans ritningar! Byn Vinci är liten, men fin.

♦♦♦ LUNCH ♦♦♦

Vi åt lunch i Vinci på en enkel trattoria. Det var helt tomt där inne förutom vi och en annan familj.

Antipasto
♦ Crostinis

Pizza
♦ Pizza Margherite

Det var tre stycken stora crostinis, nästan som mindre bruschetta. På dem var det tomat, karljoghansvampsröra och varm kycklingleverröra. Den sistnämnda var sträv i smaken men god. Dock tänkte jag på Whiskas och om Tigris skulle ha gillat den. Ville inte förstöra Jonas apetit.

Pizzorna var okej, inget mer. Faktiskt lite mer lika de som serveras i Sverige, fast bättre.

♦♦♦

Efter Vinci var det full fart till Siena. Vi checkade in på vårt hotell Palazzo dei Priori. Hotellet var ganska nytt och modernt. Vårt rum var svalt och skönt. Luftkonditionering är ett måste i den här värmen. Trötta som var var så var vi inte sugna på att gå och leta efter en restaurang då hotellet låg en liten bit utanför Siena. Vi tog hjälp av receptionisten som rekomenderade da Michele av de restauranger som låg närmast. Till centrala delen av Siena skulle det ta ungefär 15-20 minuter att gå från vårt hotell och det ligger högt.

♦♦♦ MIDDAG ♦♦♦

Vi åt middag på ristorante da Michele, via Massetana 64/68. Vi satt på deras uteservering omgärdad av buskar och med tygtak så det kändes som inne fast vi var ute.

Antipasto
♦ Fonduta di Formaggi Calda Servita con Crostoncini di Pane Tostato 

Primi piatti
♦ Gnocchetti di Patate con Porcini, Pistilli di Zafferano, Scagliati di Mandorle e...
♦ Pici alla Contadina

Dolci
♦ Panna cotta con cioccolata e caramel
♦ Tiramisu

Vi delade på en antipasto bestående av ostfondue av ostarna gorgonzola, taleggio samt pecorino serverat med vitt rostat bröd. Fonduen serverades i en liten keramikgrej med värmeljus under. Gott! Väldigt mättande för en person.

Gnocchietto är som minignocchi av potatis. Här serverade med pancetta, karljohanssvamp som är så vanlig i regionen och parmesan. Av saffranen märktes inget, ej heller av mandlarna. Pancettan var tjock, mer som sidfläsk i storlek och ej tunn som bacon. Finriven parmesan med nymald svartpeppar dekorerade tallriken som en ring. Jonas valde pici alla contadina som betyder typ pici serverat på bondskt vis. Pici är en grövre, tjockare spaghetti och till den serverades bolognese och karljohansvamp. Pici är vanligt i regionen och är handrullad tjockare spaghetti likaså är papardelle och tagliatelle vanligt.

Tiramisun  - godare än den i Florens. Jonas var verkligt förtjust. Saftig! Panna cottan var med vit choklad och creme caramel och över panna cottan karamellsås. Panna cottan serverades uppstjälpt på ett fat. Tallriken var stor och vackert dekorerad med karamellsåsen i smala ränder som utjorde ett mönster och med små bitar av vit choklad. Det var en mycket söt panna cotta i två skikt utan smakskillnad mellan skikten. God - men väl söt. Mycket fast i konsistensen. Fastare än vad jag gör den. Vi bytte tallriken efter ett tag då Jonas trånade så efter Tiramisun. Och jag är den som är mest förtjust i puddingar av olika slag.

Till desserten drack jag Vino Santo och Jonas ett siciliansk dessertvin från Kuddia, antingen Moscato di Pantelleria eller Passito di Pantelleria. Vino Santo var torrt, inte så gott. Det jag provat hemma var sött och mer likt Marsala. Det blev en missuppfattning med dessertvinet på grund av språket. Jonas ville ha ett dessertvin från Toscana och trodde att han fick det. Jag hörde att det var från Sicilien och trodde att han ville ha det så. Dessertvinet från Sicilien var jättegott och det skulle vi gärna vilja få tag i hemma - om det går.

♦♦♦

♦♦♦

Etiketter: mat, Italien, Toscana, Florens, Vinci, Siena, restaurangbesök, italienskt, italiensk mat.

Middagar
Grillad fläskkarré med sallad av ruccola, krispsallad, sockerärtor rostad mandel, mozzarella med sardelldressing.
Grillad lammkotlett med kryddig couscous, citronmarmelad
Hamburgermiddag på Max
Friterade abborrar, färskpotatis, salsa verde och sallad på lollo rosso
Grillade marinerade jätteräkor på spett, svärdfisk, tonfisk, saffransrisotto, limeaioli
Enrisrökt älginnanlår, kryddsmör, grillad palsternacka med pestodressing, grillad färskpotatis med körsbärstomat
Marinerad helgrillad fläskfilé, ugnstekta timjankryddade grönsaker och champinjoner, kryddsmör



Etiketter: mat, veckomeny, matförslag, middagsförslag, middagstips, recept.

Kryddig couscous med lite syrlighet och hetta av torkad chili.

Couscous är gott till lamm, t.ex grillade lammkotletter och citronmarmelad. Den är god att värma upp dagen efter och till och med att äta kall. Lite rivet citronskal kan också vara gott i.

Denna härligt kryddiga couscous bygger på Jamie Olivers recept med några justeringar så att det passar oss bättre.

3 portioner

Ingredienser
0,5 st gul lök, finhackad
2 msk olivolja
2 st stora smörklickar
1,5 tsk spiskumminfrön
1,5 tsk fänkålsfrön
1,5 tsk korianderfrön
1 liten torkad chili
1 tsk salt
2 st lagerblad
1 st vitlöksklyfta, finhackad
1 msk rödvinsvinäger
1 tsk socker
0,5 st hönsbuljongtärning, smulad
3 dl couscous, fullkorn
2,5 dl vatten, uppkokt

Beskrivning
Koka upp vattnet.

Stek löken i olivoljan och hälften av smöret i en tjockbottnad kastrull utan att löken tar färg. Stöt spiskumminfrön, fänkålsfrön, korianderfrön, chili och salt i en mortel.

Tillsätt kryddorna, lagerbladet och vitlöken och fortsätt steka - det ska bli marmeladliknande men får varken få färg eller brännas vid. Häll i rödvinsvinägern, farinsockret och den smulade hönsbuljongtärningen och koka ihop till en sirap.

Häll på det uppkokta vattnet och låt koka upp. Häll i couscousgrynen, rör om, dra av plattan, sätt på lock. Låt dra i 5 minuter. Rör i den andra smörklicken coh servera.

Etiketter: mat, recept, couscous, couscousgryn, fullkornscouscous.

Marmeladiserade citronskivor - tunna inkokta citronskivor.

Citronmarmelad av marmeladiserade citronskivor med skalet är med sin sötsyrliga fräscha smak med ton av beska ett ljuvligt tillbehör till lamm med couscous. Citronmarmelad passar alldeles utmärkt till långkokt lammstek i olivolja.

Ingredienser
1 st citron
vatten
2,5 msk strösocker
0,5 krm salt

Beskrivning
Tvätta citronen noga. Skiva citronen i 2-4 mm tunna skivor. Lägg citronskivorna i botten på en kastrull och täck med vatten. Häll s socker och salt. Koka upp och lpå sjuda kraftigt på lite högre än medelvärme(6 av 9 hos oss) i cirka 15 minuter. Sila av och servera.



Etiketter: mat, recept, citronmarmelad, marmelad, citron, citrusmarmelad, lammtillbehör.

3 portioner

Sardelldressing - saltig dressing av sardeller på olivoljebas.

God dressing till sallad. T.ex sallad av ruccola, mozzarella, ångkokta sockerärtor och körsbärstomater.

Ingredienser
3 sardeller
1 st äggula
1 msk sardellolja
1 st vitlöksklyfta
 några droppar färsk citron
ca 0,5 dl olivolja eller mer
salt & peppar

Beskrivning
Blanda alla ingredienser fint i matberedare eller magic bullet utom salt. Smaka av sardelldressingen med salt och peppar.


Etiketter: mat, recept, dressing, sardelldressing, salladsdressing, sardellsås, sås, sardeller.

Hamburgare - hur svårt kan det vara? Man kan säkert göra det svårt om man vill. Jag såg några avancerade varianter i något av de senaste nummren av Gourmet och de är säkert goda men själv föredrar jag nog nio gånger av tio en mer klassisk burgare. Det här är i första hand ett recept för köttfärsblandningen. Vilka tillbehör man har är ju mer en smaksak. Nedan ser du dock de jag oftast tar.

Ingredienser:

Köttfärs av nöt                   800 g
Ägg                                     1 st
Soya                                   1,5 msk
Kalvfond                            1,5 msk
Vitlöksklyftor                      2-3 msk
Chilifrukt                            1 st
Salt                                     1 tsk
Svartpeppar                       1/2 tsk
Lökpulver                           1 msk
Dijonsenap                       1 tsk
Grillolja                              2-3 msk

Tillbehör:

Hamburgerbröd
Sallad
Rödlök
Tomater
Senap
Ketchup
Bostongurka

Gör så här:

Börja med att tända grillen. Medan grillen blir redo för att grillas på kan ni förebereda köttfärsblandningen samt tillbehören. Det går förstås att steka hamburgarna i en stekpanna också. Då rekommenderar jag att ni tillsätter 1-2 tsk rökkoncentrat till köttfärsblandningen för att få lite fusk grillsmak.

Finhacka vitlöksklyftorna och chilifrukten. Blanda samtliga ingredienser förutom köttfärsen i en bunke. Tillsätt köttfärsen och blanda väl.

Det här blir lagom till sex stycken hamburgare. Jag använder en liten hamburgerpress som jag har köpt på Cervera. Den är väldigt bra! Smörj pressen (båda delarna) med lite olja innan ni klickar ned köttfärsblandningen i den undre formen och trycker till med "tryckpressen". Det gör att hamburgaren håller ihop bra och så får den dessutom ett tjusigt randigt mönster på sig också som egentligen inte har någon funktion men snyggt är det! Har ni ingen press så får ni forma hamburgarna för hand. Lägg hamburgarna på en skärbräda som är smord med lite olja.

Förbered tillbehören. Det vill säga skiva löken och tomaterna tunt. Vill man ha till exempel lite bacon på så är det läge att steka den nu osv.

Grilla hamburgarna på en het grill. Beroende på hur het den är behöver hamburgarna ca 3 minuter per sida. När hamburgarna är färdiga så lägger du på hamburgerbrödet och låter det få lite grillfärg under ca 30 sekunder. Att grilla brödet är i alla fall halva hemligheten med en god hamburgare!

Nu är det dags att äta! "Montera" hamburgaren efter eget tycke och smak. De tillbehör du vill ha kanske inte passar någon annan med vad är rätt och vad är fel!?!

Etiketter: mat, recept, hamburgare, köttfärs, grillat.

2008-07-11

Vår tredje dag i Florens. Jag var supertrött och fick frukost på rummet. Jättemysigt och rart..!! Florens var en av de första städerna att stenlägga sina gator. Det var med andra ord länge sedan. På den tiden verkar trottoarer inte haft någon större betydelse för de är verkligen smala. När vi går någonstans får vi ofta gå efter varandra längs trottoaren eller så får den ena gå på gatan i de smala gränderna. Bilarna kör fort här, så det är inte så att man går avslappnat i gränderna. Å andra sidan borde italienarna vara skickliga bilförare då de lär sig köra med små marginaler. Just runt vårat hotell och framåt domengruppen pågår vägarbeten och annars är gränderna rena lapptäckena. Höjden på trottoarkanten varierar. Det är lite av en puckelpist i citymodell.

Vi åt lunch på La Falterona för andra gången. Trattorian syns knappt utifrån liggande i en gränd och därinne är det rätt oansenligt. Det var väldigt få gäster båda gångerna. Denna gång ett stort sällskap italienare, vilket känns lite som en garanti att det ska vara bra. Trots sitt oansenliga och enkla inramning tyckte vi senare att detta var ett av de bästa ställen att äta lunch på. Pastan var mycket bra..!

Primi piatti
♦ Ravioli al burro e salvia

Medan vi väntade på maten serverades crostini med ett glas mousserrande, prosecco.

Vi tog varsin ravioli fylld med ricotta och spenat med smält smör på och stora köttiga salviablad - förmodligen smörstekta.Sådär köttiga är inte salviabladen på salvian vi köper hemma, men så drivs väl örterna upp vär hårt i växthusen här hemma. Det smälta smöret hade smak av salvian. Mycket god pasta, mild. Jag  beställde en tomatsallad till och fick sonika en uppskuren tomat varken mer eller mindre. Jo en flaska balsamvinäger ställdes fram på bordet.


Efter lunch besökte vi domengruppen och gick in i den fantastiskt vackra, stora katedralen (Santa Maria del Fiore). Den är helt magnifik med den vackra utsmyckade utsidan, den stora dubbla kupolen och inuti är det ljust och fint. Det går inte att i ord beskriva. Domen är ljus och fin klädd i marmor. Det är tydligen den fjärde största kyrkan i världen..! Det ska ha tagit runt 150 år att bygga domen.

Sedan strosade vi ner förbi den gamla marknaden till Ponte Vecchio som leder över floden Arno. Bron är ändå från medeltiden och Europas äldsta valvbro, från 1345. Det finns flera broar över Arno i Florens, kanske sex, men den här skiljer sig från alla andra just för att den är bebyggd med små hus. Det såg faktiskt ut som om någon bodde där när vi tittade ut från Uffizierna och såg en tant städa på balkongen som sköt ut över Arno. De andra broarna i Florens förstördes under andra världskriget av tyskarna. Men Ponte Vecchio skonades. Ponte Vecchio är smockad med juvelerarbutiker. Ovanför juvelerarbutikerna löper flyktkorridoren från Palazzo Vecchio genom Uffizierna, över och förbi Santa Felicitá till Palazzo Pitti. Lång!

Vi strosade över bron och gick längs Arno för att sedan titta på kyrkan Santa Croce. Framför Santa Croce ligger ett stort torg, Piazza Santa Croce, och det var ganska få människor däromkring, så vi fick kyrkan för oss jälv. I alla fall den vackra utsidan, för den var tyvärr stängd. Santa Croce sägs vara den vackraste kyrkan i Florens med fasad i nygotisk stil. Därinne i Santa Croce vilar bland annat Michelangelo, Galileo, Dante och Machiavelli.

Citronglass igen på vägen hem till hotellet. Mmmm..

♦♦♦



♦♦♦ MIDDAG ♦♦♦

Vi åt middag på ristorante La Giostra, Borgo Pinti 10r, ägd av en äkta Mediciprins. För första gången hade vi inte bokat bord för middagen och där vi ätit var det aldrig fullt. På La Giostra var det fullt därinne. Därinne såg det jättemysigt ut. Det var ändå fredag men vi tänker inte i veckodagar längre utan mer idag tre av nio. Det ordnade sig i alla fall. Vi fick bord ute på gatan eller snarare i gränden. Ingen tjusig gränd heller för den delen, men det glömde vi snabbt då kvällen var mörk och ljummen och maten visade sig vara fantastiskt god.

Restaurangen bjöd på något mousserande, vilket verkar brukligt här. Sedan kom ett stort, riktigt stort, fat av antipasto in med:
♦ Crostinis med kycklinglever
♦ Crostinis med bitar av färsk tomat
♦ Inlagd aubergine ca 3-4 mm tjock och en genommjuk inlagd i balsamico. God!
♦ Röd inlagd paprika
♦ Fikonhalvor - större än hemma, ljusa i skalet och sötare
♦ Bollar av ricotta och spenat. Inte så jättegod
♦ Salamiskovor
♦ Gratinerad zucchini med någon sorts morotsgegga. Nja, inget särskilt.

Primi piatti
♦ Pappardelle sul cinghiale Maremmano (pasta fatta in casa a mano)
♦ Risotto con asparagi e zucchine

Secondi piatti
♦ Tagliata di Chianina, aglio, olio e rosmarino uso Toscano
♦ Scaloppine di vitella al limone

Risotton var med både grön vildsparris och vit sparris i större bitar, zucchini, pescia(?). Risotton var jättegod och krämig. Papadelle var med en vildsvin i tomat. Just då och i några dagar trodde vi att Jonas ätit kanin. En ond kanin. Hmmm, och jag började oroa mig för att han snart skulle tillreda igelkottarna hemma. Köttet som visade sig vara vildsvin var gott. Lite torrt, men god smak. Vildsvin är mycket vanligt i regionen Toscana.

Som huvudrätt valde jag scaloppine al limone. Sist tog Jonas det och det var ju så gott. Citronsåsen eller rättare sagt citronskyn var otroligt syrlig, men god. Det var en rktigt stor portion med fyra skivor kalv. En härligt mör kalv. Till köttet serverades stekt potatis, inlagd zucchini och inlagd paprika samt morotsstavar som var inlagda och något karamelliserade. Morötterna var goda, men jag var mer intresserad av det underbara kalvköttet.

Jonas valde kontrafilén. Köttet var saftigt och skuret i skivor med fettranden kvar. Ryggbiff tror Jonas. Köttet hade en stark smak av grill/rök och var nog det godaste köttet som Jonas någonsin ätit. Han njöt i fulla drag. På köttet låg en medgrillad rosmarinkvist och en röra som såg ut som kryddsmör. Men det var det nog inte då det icke smälte. Gissningsvis innehöll röran: brödsmulor, mycket salt, mortlad rosmarin så oljan i växten kommer ut samt lite olivolja för att binda samman. För övrigt samma tillbehör som jag.

Den här restaurangen serverade alltså inte traditionellt eftersom hela huvudrätten var komponerad på tallriken.

Till maten valde vi ett Chiantivin. Det var en riktig procedur och en annan man ur personalen kom ut. Han
♦ öppnade faskan
♦ sniffade på korken
♦ hällde upp lite vin i ena vinglaset
♦ vred runt glaset kraftigt
♦ stack ner hela näsan i vinglaset
♦ hällde från glaset till det andra glaset
♦ vred runt även det glaset kraftigt
♦ hällde över vinet från glaset i karaffen
♦ vände upp och ner på karaffen så att vinet kom i det lilla glaset han haft med sig
♦ sniffade i det lilla vinglaset
♦ hällde över återstående vin från vinflaskan till karaffen genom att vända vinflaska upp och ner
♦ serverade oss vinet från karaffen i de nu använda glasen
♦ tog det lila vinglaset i handen och lämnade bordet

Fascinerande procedur! Så beställer man Chianti får man en en flaska minus ett glas. Det visade sig att det han gjorde vara att skölja ur glasen och karaffen med en vinskvätt samt lufta vinet.

Det var den bästa middagen hittills..!

♦♦♦

♦♦♦ 

Etiketter: mat, Italien, Toscana, Florens, restaurangbesök, Chianti, domengruppen, italienskt, italiensk mat.

 2008-07-10
 
Vår andra dag i Florens. Florens grundades redan år 58 f. Kristus då under namnet Fiorentina. På 1300-talet var Florens den rikaste staden i Europa och det var under den florentinska renässansen som Brunelleschi blev den moderna arkitekturens fader som Botticelli målade Venus och Våren och Michelangelo skulpterade David. Florens var Italiens huvudstad, mellan 1865-1871, strax efter Italiens enande. Idag finns i Florens 51 museer och 24 historiska kyrkor och andra vackra byggnader. Florens är ändå invånarmässigt en liten stad med sina 375 000 invånare.


Frukostbuffé på bottenvåningen av hotellet. Vid bordet beställde man kaffe. Vi tog caffe latte och blev serverade espresso i kaffekoppar med en bägare med varm skummad mjölk att själva ta för oss av. Härligt kaffe! På frukostbuffén fanns förutom det vanliga utbudet av bröd, skinka, ost, bacon, äggröra, yoghurt, juice även kaffebröd. Vem vill ha en croissant med socker på morgonen? Det fanns små goda söta tomater, oliver och en del frukt.

Vi kollade på skinnmarknaden, nära San Lorenzo, som upptar flera gator intill varandra i Florens. Det är inte särskilt billigt, men det finns otroligt mycket att välja på. Jonas provade en snygg skinnjacka och försäljaren var direkt på som en hök och släpade iväg oss bakom stånden in i hans butik. Där följde en ordentlig och grundlig demonstration av det excellenta skinnet i jackan och det faktum att jackan var fodrad i bomull. Han visade att det gick att rispa hårt på skinnet och sedan lätt rugga till det igen, han tog tag i en bit av ärmen, skrynklade hårt ihop för att sedan visa hur lätt det återtog formen utan en enda skrynkla. Sedan kom elddopet. Försäljaren tog fram en tändare och började elda på slutet av ärmen, med Jonas kvar i jackan. Det blev inte ett märke. Priset sänktes. Men vi avvaktade.

Flera av väskorna på marknaden var jättefina, en del i 60-tals design och nästan alltid fanns det en väska även i mörkrött. Åh..! En av de få saker jag kom att ångra var att jag inte köpte en av de där väskorna jag fastnade för. Så fort jag såg dem visste jag att det var rätt. Men så skulle jag tänka på saken. Hmm.

Bakom skinnmarknaden ligger saluhallen, som vi trots att vi är matintresserade inte besökte. Vi såg till och med fasaden från vårt hotellfönster. Det är inte möjligt att besöka allt och 35-gradig värme bidrar inte riktigt.

Vi besökte familjen Medicis eget dopkapell, Capella Medici från 1500-talet som ligger på Piazza Madonna degli Aldobrandini alldeles bredvid Florens äldsta kyrka San Lorenzo från 1400-talet. Byggnaden var magnifik både utvändigt men särskilt invändigt. Lite makabert var det dock med alla reliker, det vill säga olika benbitar från de olika familjemedlemmarna Medici. Dock var kistorna eller behållarna otroligt vackra och utsmyckade. Därinne fanns också Michelangelos sakristia och runt dem skisser på vägarna, förmodligen hans.

Vi åt lunch på en liten trattoria i centrala Florens.

Primi piatti e Pizza
♦ Pizza Margherita
♦ Lasagna al bolognese

Vi satt på uteserveringen i skuggan under tygtak. Pizza Margherita - god! Mycket mozzarella vilket förvånade mig. Av basilikan syntes knappt ett spår. Eventuellt fanns det någon torkade basilikaflinga någonstans. Pizzan var jättegod, mild och ej så salt som hemma. Mer som ljuvligt bröd med smält mozzarella. Mozzarella täckte hela i pizzan. Olivolja var ringlad ovanpå och god. Jonas åt lasagne al bolognese, dvs. vanlig köttfärslasagne - vilken var god. Mycket pasta och lite fyllning, precis som Jonas vill ha det. Tydlig morotssmak. Dock var det ganska lite medan jag fick mycket, så Jonas fick hjälpa mig att äta upp. Coca colan var absurt dyr, 6 euro. Maten i sig var inte dyr och menyerna finns oftast utanför restaurangerna med pris och allt. Det är en bra idé att senare även kolla priserna på dryck, särskilt de importerade.

Efter lunch begav vi oss till Uffizierna (Galleria degli Uffizi), på Piazzale degli Uffizi, som tidigare var Familjen Medicis kontor i form av ett stort palats. Uffizi betyder just kontor på italienska. Under en tid använde Medici lokalerna som lagringsplats för alla sin konstskatter. Numera är Uffizierna ett konstmuseum och anses vara ett av världens främsta och äldsta museér. Uffiziernas mest kända verk är Botticellis Venus födelse som var ett av de vackraste. Uffizierna är otroligt stort, 6 000 kvadratmeter och det är omöjligt att ta till sig allt, ja inte ens en tiondel. Nu är vi dock inte heller så konstintresserade och med skoskav och ryggont blev det inte intressantare. Mycket av konsten är av väldigt religiös natur, en del vackert som Bebådelsen av Simone Martini, men ändå. Som Jonas sa, massa gubbar med ringar runt. Det var en god investering att låta hotellet boka biljetter - köerna kan vara runt 4 timmar. Från ett av fönstren kunde vi se den vackra bron Ponte Vecchio över floden Arno.

Utanför på det L-formade torget, Piazza Signoria, står flera maffiga statyer framför Piazza Signoria som är Florens rådhus byggt i romansk stil med skottgluggar och allt. Där står Neptunus-fontänen, ryttaren på häst var storhertigen av Toscana och sist men inte minst statyn David av Michelangelo. Det finns flera kopior utställda runtom i Florens.

Sedan var det äntligen glassdags. Vi kollade priserna noga innan, vis efter gårdagens dyra glass. Så fånigt - det får kosta - men det får fan i mig inte vara absurt. Jag valde en liten strut med citronssorbet - supergott. Jonas tog en större bägare med vaniljglass. Vaniljglassen var mer av samma färg som nocciola. Gräddig och god. Senare, utanför hotellet tog jag ännu en strut med glass. Denna gång med rosensorbet. Gott - men inte lika gott som citronsorbet. Men så är citronssorbet min absoluta favoritsmak. Rosensorbet har jag sett recept på hemma och den smakade som jag trodde. Som rosenbladsgelé fast glass. Läckert! Den skulle jag vilja göra hemma.

Till hotellrummet har vi köpt Sambuca som vi drack på hotellrummet i Terracina. Så det ger mer semesterkänsla. Vi köpte gröna oliver att äta på rummet samt tomater. Här i Italien är tomaterna delikata. Svenska tomater borde inte ens få säljas eller så kan de döpas om. Svenska tomater och italienska tomater är som olika grönsakssorter.

Vi gick förbi en fiskrestaurang på vägen hem, precis intill hotellet och bestämde oss för att äta middag där senare.

Vi åt middag på ristorante LOBS, via Faenza 75/77 r. Vi satt ute i gränden då det var varmt och skönt ute och såg otroligt litet ut därinne.

Primi piatti
♦ Spaghetti al nottuno
♦ Risotto al Zafferone

Secondi piatti
♦ Pesce fritti
♦ Orato al Bretane

Spaghetti al nottune var spaghetti med olika skaldjur: blåmusslor, räka, jätteräka, små musslor (kammusslor) och ett ostron. Ostronet var tillagat och öppnat, såg vackert ut. Men jag är lite feg samtidigt som Jonas tycker mer om ostron så Jonas fick ostronet. Jonas valde saffransrisotto med räkor som han tyckte mycket om. Den var inte alls särskilt krämig, men god. Nu minns jag inte vad det mer var i...

Bröd serverades i en liten papperspåse. Även här serverades crostinis först. Denna gång med någon form av marinerade grönsaker bland annat aubergine.Till maten drack vi vin.

Huvudrätten pesce fritti, friterade fisk, utan en enda fiskbit! Det var friterade squids, bläckfiskringar, räckor, zucchini, morotsskivor och pommes frites serverat med citronklyftor och lite rå paprika och sallad på lollo rosso. Mycket gott! Den andra var en vit fiskfilé av guldbraxen täckt med en gräddig grön örtsås och en sufflé/kaka av bland annat morot och kanske var det också polenta i. Det sista var ingen favorit för Jonas.

Vi avslutade med varsitt glas Grappa, en dryck vi lärde oss uppskatta under semestern i Terracina. Eller rättare sagt när vi beställde grappa ställde de fram hela flaskan på bordet, så att vi fick ta som vi ville. Dock tog de aldrig betalt för det. Annorlunda servering det där med att ställa fram en hel spritflaska på bordet.

Etiketter: mat, italien, toscana, florens, restaurangbesök, uffizierna, italienskt, italiensk mat.

2008-07-09

Vi landade i Florens mitt på dagen. Florens flygplats, Amerigo Vespucci uppkallad efter en italiensk upptäcksresande som gav Amerika sitt namn, är rätt liten, så det finns ingen risk att förvilla sig. Snabbt och smidigt kom man ut till taxibilarna och flygbussen som på cirka 20 minuter går in till centrala Florens, tågstationen. Vi checkade in på det mysiga hotellet Atlantic Palace centralt beläget på Via Nazionale 12. Byggnaden var från 1200-talet och från vårt ena hotellfönster kunde vi se domens kupol i bakgrunden. Väl i ordning begav vi oss snabbt ut i den 35-gradiga värmen för att söka efter någonstans att äntligen äta vår första lunch på italiensk mark.

♦♦♦ LUNCH ♦♦♦

Vi åt lunch på La Folterana, via Zannoni 10 r, en trattoria som serverar enkel toscansk mat. Medan vi kikade i menyn serverades 2 små crostinis, en med någon kycklinglevermousse eller liknande och den andra eventuellt med någon paprikakräm samt ett glas prosecco. Gott!

Primi piatti
♦ Tagliatelle med karljohan svamp, Tagliatelle ai Funghi porcini
♦ Truffi med pistagenötspesto

Jag valde tagliatelle med Karljohan svamp och fick en hel hög med god tagliatelle med stekt karljohan svamp ovanpå och runt. Tagliatellen var al dente och krämig. Kaljohansvamp - porcini- är en mycket populär svamp i Italien. Jag har aldrig sett den säljas färsk i butik i Sverige. Mamma plockade karljohanssvamp på väg till eller från dagis. Det är allt jag minns av karljohan svamnp. I alla fall - tagliatellen var underbart god i all sin enkelhet. Tallriken dekorerad minimorotsskivor, några få gräslöksstrån och en enda liten söt körsbärstomat.

Jonas valde en pasta i form av små, riktigt smala skruvar, truffli (?) med pesto av pistagenöt som även den var mycket god. Det var en grön pesto med basilika i men med mindre ost i än vad vi brukar ha. Den bästa pastan på hela resan enligt Jonas.

♦♦♦

Efter en sväng runt domengruppen med stort D som var helt otrolig gick vi för att vila på hotellet. På väg mot hotellet blev vi skinnade på en Gelateria. 8 euro för en glass med två smaker, dock stor - men inte gigantisk. Trist. Inte heller särskilt god. Men så var jag trött, det var varmt och glassen smälte, droppade och kladdade... I Italien bör man vara tydlig med hur mycket glass man vill ha (piccola/grande) och om det ska vara bägare (coppa) eller strut (coni). Även om man väljer piccolo (liten) i format kan man välja flera smaker (gusti). Man köper glass på  ett annat sätt helt enkelt.

Innan middagen sippade vi på varsitt glas Sambuca. Sambuca blir nu hårt förknippat med Italien...då vi sist i Terracina vanligtvis sippade Sambuca på hotellrummet.

♦♦♦ MIDDAG ♦♦♦

Vi åt middag på Casa di Dante del Pennello, Dante Aligheri 4r, som vi hittade i boken "Topp tio Toscana" på 5:e plats bland Florens restauranger. Trattorian har funnits sedan 1400-talet eller ännu längre inrymt i ett palazzo. Den var ganska mysig inuti med vitkalkade vägar.

Primi piatti
♦ Spaghetti med zucchiniblommor och gambero (räkor)
♦ Risotto med 4 ostar

Secondi piatti
♦ Scaloppine al marsala
♦ Scaloppine al limone

Contorni
♦ Friterade pommes frites, zucchiniblommor och zucchini

Dolci
♦ Panna cotta med skogsbär
♦ Tiramisu

Visst - det var gott, men finns det verkligen bara 4 ställen i Florens som är bättre? Det kan ej vara möjligt. Jonas risotto är godare. Jonas tyckte att mina panna cotta är godare. Kul!

De friterade zucchiniblommorna var delikata. Zucchiniblommorna var cirka 6-8 centimeter med något orange i. Runt en tunn frityrsmet. Kanske skulle det fungera med frityrsmeten jag använde till de friterade salviabladen. För det här är något vi vill göra själva. Dock är det svårt, kanske omöjligt, att få tag i zucchiniblommor i Sverige. De andra delarna av zucchinin som var friterad, där var kärnhuset bortskuret. De var mer som tunna stavar med skal. Mycket gott och något vi vill prova hemma.

Zucchiniblommorna till spaghettin var frästa - mjuka och goda.

Vi beställde huset röda vin och fick in en butelj i korg, typ Chianti Ruffino, med 1,5 liter vin. 1,5 liter - alltså för oss två. 2 flaskor vin! 1 flaska var. Hej och hå - det är ju helt orimligt. Men kanske har de bara en storlek? Korkar de igen dem sen? Ungefär som skrönen med riset på kinarestaurang... Sen hällde de tillbaka den rivna osten från de små skålarna med lock som ställs på varje bord till en stor stor plastlåda och rörde om. Hmm.

Risotton innehöll bland annat någon mögelost och var torrare än den risotton vi gör hemma. Det gick ej att urskilja de olika ostarna. Jonas tyckte att den blev godare efter ett tag. Som sagt, jag tycker Jonas risotto är mycket mycket godare.

Scaloppine är kalvmedaljoner som serveras i någon sky, av t.ex. torr Marsala, vitvin eller citron. En rätt jag åt för första gången när jag var i Rom andra gången. En underbar rätt! Jag tyckte den i Marsala var okej. Men Jonas variant med citron var mycket godare. I såsen låg små små bitar av citronskivor. Mycket fräsch, vackert och gott.

Vi valde klassiska efterrätter: Tiramisu och panna cotta al bosco. Panna cottan serverades som en pudding upp och ner på en stor tallrik med en god bärsås på och runt om. Ungefär som vi serverar panna cotta med rubinsås. Panna cottan var lösare, dallrigare och innehöll inte vanilij. Mycket god!

♦♦♦

På vägen hem till hotellet strosade vi runt och förbi domengruppen som var otroligt vacker i den svarta natten.


Etiketter: mat, italien, toscana, florens, domengruppen, restaurangbesök, italienskt, italiensk mat.

En italiensk fullständig måltid består av flera rätter:
♦ Antipasto
♦ Primo piatto
♦ Secondo piatto
♦ Formaggio
♦ Dolce

Antipasto
Antipasto motsvarar vår förrätt och kan variera i storlek. Det är rätten före maten.

Primo piatto
Primo piatto är pasta, risotto, gnocchi eller någon soppa. Primo piatto är måltidens första fat. Riven ost brukar serveras till pastan i en liten skål med lock samt tillhörande sked och beronde på region är det pecorino eller parmesan. Till pasta serveras mindre pastasås än i Sverige - pastan har verkligen huvudrollen. Kött och fisk har sin plats senare under måltiden. En primo piatto i sig är en fullvärdig huvudrätt i svenska mått mätt.

Secondo piatto
Secondo piatto är själva huvudrätten bestående av kött eller fisk. Eventuellt någon sås. Beställer man in kalv i citronsås är det exakt det som kommer in, varken mer eller mindre. Till det väljs contorno som är tillbehör, t.ex. pommes frites, sallad, någon grönsak.

Formaggio
Ost

Dolce
Dolce är efterrätt, vilka kan vara riktigt stora förvånande nog efter en sådan stor måltid. Italien är fantastiska på efterrätter..! I särklass bäst.

Till måltiden dricks vin samt mineralvatten, med kolsyra (frizzante, con gas) eller utan kolsyra (naturale). Först efter efterrätten (dolci) serveras kaffe, gärna en espresso och till det ett glas grappa eller limoncello. Bröd serveras alltid till maten och kan variera från ett trist torrt vitt bröd till en korg med varierande sorter av läckra bröd fyllda med örter, ost, kryddade...

Att ta sig igenom en hel italiensk måltid är en bedrift. Det börjar njutningsfullt och slutar i ångest på hotellrummet... Vi brukar ta några av rätterna och dela på en del. Till lunch gärna dela en antipasto, ta varsin primo piatto och eventuellt sedan en dolce väl medvetna om att vi annars kanske inte kommer orka en dolce efter middagen. Det är synd att missa Italiens efterätter som är i särklass de godaste. Klokt att vänta med att beställa dolce - de kommer ändå fråga när man ätit klart. Formaggio brukar vi konsekvent hoppa över.

Etiketter: mat, italien, måltid, rätt, antipasto, primo piatto, secondo piatto, contorno, dolce.

Nu har vi matbloggat i ett år. En del av det vi ätit har vi bloggat, annat inte. Den saltade friterade regnbågen lyser med sin frånvaro här men är en rätt vi definitivt kommer att laga igen. Restaurangbesöket på Per Lei var minnesvärt och romantiskt och dit går vi gärna igen. 

Några av de recept vi lagat flest gånger under det första året är:
Brunch, insalata caprese, kaffe fragilité, kinesisk marinerad & friterad biff med spiskummin, skinkinlindande risottoknyten, thailändska laxbiffar, tomatpesto, friterad kyckling, mortadellarullar, caesarsallad med kyckling & bacon, sötsur sås med ananas och naturligtvis risotto i olika former och för att nämna någon: Risotto alla Milanese med tryffel & bräckt prosciotto.

Citronfromage, grekisk sallad, panna cotta, råbiff, älgfärsbullar, Tom yam goong, rykande heta räkor och gravad lax med ingefära, koriander & lime är rätter vi lagat ofta sedan några år tillbaka.

Hummersoppa till nyårsmiddagen är svårt att konkurrera ut. En annan favorit väl värd att omnämnas är långkokt lammstek i olivolja med de goda tillbehören.

Mat vi glömt att laga igen men som var något extra är kolapaj, hemgjord ketchup och grillade skaldjur med örter, lime och chili för att nämna några. Det var alltför länge sedan vi lagade wallenbergare.

De senaste favoriterna har blivit rosenbladsgelén och de små engelska läckra sconesen samt brownies.

Etiketter: mat, recept, matblogg, matfavoriter, matåret.

1 portion

Sallad av bladpersilja, rostade pinjenötter och mozzarella kryddad med sardeller samt basilika. En enkel och mättande sen frukost eller lunch.

Jag tycker om sallader med mörk sallad, nötter och ost som kan varieras i närmast det oändliga.

Ingredienser
Bladpersilja
1-2 msk pinjenötter, rostade
ca 100 g mozzarella
5 st basilikablad
1 st sardell
1-2 msk olivolja

Beskrivning
Ta av bladpersiljebladen från stjälken och strö ut rikligt över en tallrik. Skär mozzarellan i mindre bitar och lägg ovanpå bladpersiljan. Riv över basilikabladen. Rosta pinjenötter i torr stekpanna, strö sedan över bladpersiljesalladen.

Skär sardellen i bitar och häll i olivoljan i den fortfarande varma stekpanna. Rör i sardellen, rör om och låt sardellen smälta i olivoljan. Häll sardelldressingen över bladpersiljesalladen.

Servera!

Etiketter: mat, recept, sallad, bladpersilja, mozzarella, pinjenötter, lunch.

Små chokladiga brownies med fudgeglasyr garnerade med valnöt.

Brownies är verkligen gott. När jag var liten gjorde mamma det på mix och tillsatte alltid kaffe, vilket jag också gjort till det här receptet. Godast brukade brownien vara dagen efter, riktig kall och härligt fuktig i mitten.

Jag hittade receptet på en annan blogg, What' eating Solli, och det avgörande var att hon hade minskat sockermängden radikalt och provbakat. Tack..! Det behövs verkligen inget mer socker. Originaletreceptet Chocolate Chip Walnut Brownies kommer från Leila.  Hemma hos hos fanns inte tillräckligt med vispgrädde och choklad. Med de begränsningarna räknade jag om recepetet. Ganska bra ändå att göra en liten sats, för med en stor är risken överhängande att man äter upp alla... Med en liten sats kan det bli en efterrätt en dag och någon annan senare i veckan.

Jag i min tur kunde inte låta bli att modifiera receptet ytterligare. I brownies vill jag ha lite kaffesmak. Jag ökade på med kakao, lade till nescafépulver och litet vatten att blanda ut det med samt tog bort ingefäran ur glasyren. Nu har vi ett recept som passar våran lilla fyrkantiga form (16*16 cm) och eftersom brownies är så mäktiga fick det bli små söta brownies. Igår hade vi inte tid att vänta till glasyren stelnat. 40 minuter fick räcka - men gott var det ändå... Jonas vill ha den utan valnötter nästa gång.

Jag ska prova att bara baka brownies utan glasyren vid ett senare tillfälle, för jag är inte så förtjust i glasyren som de andra här hemma... För mörk chokladsmak. Själva brownien minus fudgeglaze var underbar..!! Så nästa gång blir det väl 2 sorter, en med fudgeglaze och en utan.

Men de går att göra muffins i de där stadigare muffinsformarna, t.ex. ICAs amerikanska muffinsformar i storlek medium. Gräddningstiden blir kortare, cirka 13-14 minuter, men kolla innan. De ska vara lite härligt kladdiga i.

9 st

Ingredienser brownie
ca 90 g smör
1 dl strösocker
1 dl kakao
1/4 dl ljus sirap
0,5-1 krm salt
1 tsk nescafépulver
1,5 tsk vatten
1,5 ägg
3/4 dl vetemjöl

Ingredienser glasyr
3/4 dl vispgrädde
1/4 dl standardmjölk
1/4 dl ljus sirap
100 g mörk choklad, 57%

9 st valnötshalvor

Beskrivning
Sätt ugnen på 175 grader.

Vispa smör och strösocker vitt och poröst. Blanda i kakao, sirap och salt. Blanda nescafépulver med vattnet så att det löser sig och blanda sedan i det i smeten.

Rör i det ena ägget i smeten.

Nu till det krångliga eftersom vi ska blanda i ett halvt ägg. Knäck ägget i ett glas. Vispa runt så att ägggula och äggvita blandar sig. Ta hälften av äggblandningen och blanda ner i smeten. Äggblandningen är halkig och det kan vara fördel att måtta ut hälften eftersom äggblandningen nästan vill hålla ihop. Den andra hälften kastas. Vänd ner vetemjölet i smeten.

Ställ den lilla formen på ett bakplåtspapper, Rita runt formen med en penna och klipp sedan ut. Lägg det utklippta bakplåtspappret i botten av den ugnsfasta formen. Fyll med smet.

Grädda kakan i mitten av ugnen cirka 20 minuter. Prova med en sticka och kom ihåg att brownie ska vara lite kladdig. Ta ut ur ugnen och låt svalna.

Gör fudgeglaze: Koka upp vispgrädde, standardmjölk och grädde och ta av kastrullen från värmen. Hacka chokladen med kniv eller däng chokladkakan, som fortfarande ligger i sin förpackning, i bordet ett par gånger. Rör ner chokladhacket i den varma gräddmjölken så att chokladen smälter.

För att få fudgeglazen att svalna lite snabbare; sänk ner kastrullen med fudgeglazen i kallt vatten och vispa tills det svalnat något och blivit mer trögflytande. Bred ut fudgeglaze över brownien. Dekorera med valnötshalvorna. Ställ in brownien i kylskåpet och låt stelna ett par timmar. Innan servering skärs kakan i rutor.

Etiketter: mat, recept, brownie, chokladkaka, kladdkaka, fudge, bakning, fika.

Efter en god brunch brukar amerikanska pannkakor med lönnsirap serveras, ibland blåbärspannkakor. Vår motsvarighet är nygräddade våfflor med mörk sirap. Lika sött - men ännu godare.

Till hösten kanske vi blandar i ett par färska blåbär i våffelsmeten samt provar att göra egen våffelsmet. Hittade ett par recept på Allt om Mat, Tasteline, DN, DN igen, recept.nu. Det varierar lite om det är bakpulver i eller inte, samt vispad grädde eller ej, smör eller inte smör... Svårt att välja...



Andra godsaker till våfflor:
♦ En klick creme fraiche, rom, finhackad röd lök, en kvist dill, en skiva citron.
♦ Hjortronsylt.
♦ Lingongrädde - en klassiker.

4 dl

Paprika- & olivröra - en god röra bestående av ugnsgrillad paprika och oliver inlagda i kryddad olivolja att servera på crostinis.

Crostinis, små rostade vita bröd, toppade med någon god röra är en typisk toscansk förrätt, antipasti. Röran kan vara t.ex. kycklingpastej gjord på kycklinglever, svamp beroende på säsong, olivörra eller något annat gott.

För några helger sedan var vi bortbjudna och som förrätt serverades crostinis med en liknande röra samt en gott rosévin att avnjuta till. Det var så himla gott, så efteråt har vi köpt ett par burkar färdiggjord röra samt crostinis i påse. Men vi tyckte att det borde gå att göra själv, nu när vi vill äta så mycket av det... Inlagd grillad paprika har vi gjort tidigare så det borde vara någon variant på det..och så provade vi oss fram till det här receptet.

Ingredienser
1,5 dl svarta oliver, urkärnade
3 st paprikor; gul, orange, röd (2,5 dl hackad)
2 st vitlöksklyftor
10 st basilikablad
0,5 msk rödvinsvinäger
1 tsk saft av pressad citron
2 krm salt
svartpeppar
0,5 dl olivolja

Beskrivning
Sätt ugnen på max, 250 grader.

Dela paprikorna, kärna ur. Dela igen så att varje paprika blir fyra bitar. Lägg paprikabitarna med skinnet upp på ett galler och grilla överst i ugnen ca 15-18 minuter tills skalet bubblar upp och blir svart. Ta ut paprikorna och lägg i platspåse.

Hacka svarta oliver. Finhacka basilika och vitlök. Skala paprikorna och hacka fint. Den färdighackade paprikan ska bli ungefär 2,5 dl.

Blanda alla ingredienserna. Smaka av och fyll på burk. Häll på olivolja så att det täcker - för hållbarhetens skull. Låt dra i kylskåp cirka ett dygn.

Etiketter: mat, recept, crostini, paprikaröra, olivröra, oliver, toscana, italienskt.

1 3/4 dl

Tapenad - läcker röra med svarta oliver, kapris, sardeller samt soltorkade tomater och en gnutta finmortlad mandel.

Tapenade associeras med Provence, men detta recept har jag hittat i den italienska kokboken Trattoria - italiensk mat för hela familjen och modifierat. Det går lätt och hur snabbt som helst att göra tapenade i matberedare. Konsistensen ska vara grynig, så det går alldeles utmärkt att finhacka allt för hand.

Vi kommer servera denna tapenade samt paprika- & olivröra till crostini och Mörsjö tunnbrödchips, ett friterat tunnbröd som smakar smördeg.

Vi har tidigare gjort en klassisk tapenade och en grön olivpasta.

Ingredienser
1,5 dl svarta oliver, urkärnade (75 g)
5 st soltorkade tomater med 1 msk av oljan
0,5 st vitlöksklyfta, skalad & finhackad
2 st sardeller i olja med 1 tsk av oljan
1 msk kapris
4 st malen mandel, finmortlade
7 st basilikablad
svartpeppar

Beskrivning
Lägg alla ingredienserna i en matberedare och kör till en grovkornig smet.

Tapenade håller sig i kylskåp flera dagar och serveras med fördel efter att stått till sig i 1-2 dagar.

Etiketter: mat, recept, tapenade, olivröra, oliver, kapris, sardeller, soltorkade tomater.

Roppongi - vårt val av restaurang när vi vill äta sushi.

På Roppongi har vi ätit många gånger genom åren - vår favorit blanda japanska restauranger. Igår var det dags för ett nytt besök, mysigt men kort. Oftast har det blivit Roppongi Special så att man får lite av varje; 10 bitar nigiri, 2 norimaki och en temaki - den goda noristruten. Nigiris var med lax, tonfisk, smörfisk, jätteräka, kammussla, red snapper, makrill, svärdfisk, squid och en med rom inlindad i nori (sjögräs). Den med makrill som smakar sill gillar vi inte.

Även gyozan är mycket god och något vi pratat om att göra hemma, men sedan glömt bort. Ångkokt eller friterad.. Mums.

Vi är särskilt förtjusta i deras temaki, en sorts strut av nori, sjögräs, med god saftig fyllning. Vi undersökte den väl igår medan vi åt - så att vi kan göra den själva snart, mycket snart. 

Innehåll terimakin: 1 algark nori, bladsallad som foder i noristruten, gurka i mycket tunna strimlor (5-6 st), rättika (?) i mycket tunna strimlor (5-6 st) , avocado i små bitar, 1 crabfish, en bit söt japansk omelett (Tamagoyaki),  majonäs - kanske en matsked.

Det skulle nog kunna bli gott att fylla en noristrut med ingefärsgravad lax kryddad med koriander & lime, salladsblad, avocado, gurkstavar, salladslök.. Kanske toppa med wasabikräm av wasabi och creme fraiche. Jag skulle kunna tänka mig att lägga in ingefära som skulle kunna serveras till vanlig snabbgravad ugnsstekt lax.

Kolla in sushi-kartan - sushi-sajt där man kan läsa andras recensioner av sushiställen på valfri ort eller efter klick på kartan. Bra sorteringsmöjligheter genom sortering alfabetiskt eller på bäst betyg. Man kan recensera själv och de recensionerna kommer sedan att även synas på en egen personlig karta. Jag provade att sortera på bästa betyg i Stockholm och två av dem med toppbetyg var: Hav Restaurang & Catering och Room Sushi. Det speciella med Hav Restaurang & Catering är att de har någon sorts sushiband (kaytenband) runt sushikocken där sushi-bitar åker runt på färgkodade tallrikar - så kan man enkelt välja vilka sushi man vill ha.

Etiketter: mat, äta ute, Roppongi, restaurangbesök, temaki, japanskt, sushi.

Gelateria Italiana har godaste glassen i stan  - hemgjord italiensk glass!

Italiensk glass smakar mer. Chokladglassen är mörkt chokladbrun och starkt chokladig och är den enda chokladglassen som jag äter. Min favoritsmak är citronsorbén, syrlig och friskt. Jag har svårt att prova nya smaker då det innebär att utesluta citron och choklad den gången...så det blir bara en ny smak åt gången. Förutom citron och choklad blir det oftast någon nöt- eller kaffesmak. Men finns det körsbärsglass - ja då blir det ingen ny smak.. Sist blev det kastanjeglass.

Själva glassbaren är väldigt liten och omgivning utanför vid Fridhemsplan är inte mysig alls. Men glassen är så god att det går att stå ut med.

Glassens vagga verkar vara Kina och konsten att frysa glass utan is infördes i Europa redan på 1200-talet. Innan dess användes snö som blandades med t.ex. sötat vin. Ordet sorbé kommer från arbaiskans sharbet och den italienska glassen sägs ha både kinesisikst och arbariskt ursprung. Från Italien till Frankrike kom glassen via Katarina de Medici, så jag antar att glasstraditionerna är starka i Florens. (!!) Sorbén kom långt före gräddglassen. Det skulle man inte kunna tror när man tittar på utbudet av glass som mestadels är just gräddglass. Först på 1800-talet blev glassen populär i Sverige.

Vi har gjort italiensk citronsorbé hemma en gång och det blev riktigt riktigt bra. Snart dags igen...

Etiketter: äta ute, gelateria italiana, glassbar, glass, italiensk glass, gelateria, glasseria.

8,5 dl kristalliserat rosensocker.

Socker med smak av ros.

Jag har tänkt att prova att använda rosensockret till att göra rosenpanna cotta toppat med rosenbladsgelé. Ljuvligt tror jag att det kan bli.

Vi har olika sorts rosor i trädgården. De rosa och röda tror jag är mest användbara och då de rosa blommor först är det dem jag provat att göra rosensocker på.

Jag provade mig fram och det resulterade i 3 sorters rosensocker: kristalliserat, strösocker och pudersocker. Det kristalliserade är i princip rosensockret efter torkning. Strösocker blev det när jag körde det torkade kristalliserade sockret i matberedaren. För att få pudersocker använde jag magic bullet. Pudersockret kan användas istället för florsocker.

Rosensockret var starkt rosalila när det var fuktigt och mycket gott att äta med sked. Vi provade allihopa. Efter torkning är sockret något ljusare lilarosa - otroligt läckert. Jag blev så inspirerad så jag satte igång att göra rosenlikör också samtidigt som jag funderar på fler sorters socker att göra. Vi har lavendel, men de mesta av plantorna har dött så det är inte mycket att använda. Jag läste någonstans om basilikasocker vilket borde passa utmärkt till jordgubbar, eller myntasocker.. Mmmm.. Kanske syrénsocker.

Ingredienser
5 dl rosenblad
5 dl strösocker

Beskrivning
Plocka rosenbladen(kronbladen) på morgonen då rosorna doftar som mest. Skölj rosenbladen i durkslag, skaka dem och bred ut på stor bricka att torka ett par timmar.

Mixa rosenblad och strösocker i matberedare. Häll ut sockerblandning i ugnsfasta formar och torka i ugn på svag värme, ca 50 grader i 20-40 minuter. Torktid beror på hur torra rosenbladen är. 

Ta ut formarna och kolla om sockret torkat, annars fortsätt torka. När sockret är torrt är det kristalliserat och kan hällas över på ren glasbruk direkt.

För strösocker - kör sockret i matberedare. För pudersocker - kör sockret i magic bullet.

Etiketter: mat, recept, rosensocker, rosenbladssocker, rosenblad, blomsocker, pudersocker.